Efter lite häng i Östersund, buss till Järpen och sen en buss till, var vi framme i Åre. Det är lite mer mäktigt och vidunderligt här. Större, tuffare. Efter att ha lastat av väskor, drog vi direkt till Specialized-store. Där träffade vi Åres sömnigaste butikskille, som helst inte ville hyra ut alls, men motvilligt plockade fram några hojar när name-droppade lite med min lillkusins namn (världsetta i dirt-bike och helsponsrad av Specialized), då inget annat hjälpte. Han tryckte stenhårt på att downhill var det ena tänkbara här i Åre. Jag älskar inte DH! Jisses; trebarnsmor och naprapat med mitt yrke i fingertoppar och händer - jag har varken lust eller tid att göra tex en Erik Botås - distal radiusfraktur med kompression.
I alla fall tog vi oss från Tott via småleder upp en bit på skutan, tillräcklingt för en vidunderlig utsikt. Och vi fick en jä*la fart ner, via getrappet som här uppe kallas ninjarappet. Och vad är oddsen för att vi i full fart kommer in på Åres torg och tvärnitar framför Anna von Zweigberg? Haha, lustigt. Till kvällen drog vi ut på byn och åt gott och gick sen runt hela Åre på jakt efter smågodis som vi sen somnade ifrån. Sovit som en klubbad säl. Nu så här efter frukost i sängen från Grädda Åre, ska vi upp! Upp på skutan. Ljuvliga höst - ljuvliga lördag.
Tåg <3
Vackra vyer
Vattennära järnvägar
Stugan
Fjällbäckar
Utsikt
Niki
Specialized
Utsikt
Höstsol i mina ögon