Göteborgsgirot 2015

I helgen var jag och mina cykelkompisar Mia och Christine i Göteborg för en hel helg med cykling. Det var i alla fall planen när vi bokade in det här för något halvår sedan, när Chris VANN startplats plus hotellnätter under cykelmässan. Det visade sig dock att helgen skulle bli så mycket mer än bara cykling.  

Ibland; ofta, blir det så här för mig: långt i förväg känns det mesta som en JÄTTEKUL idé. Jag går all in på alla möjliga, roliga saker. Ju närmare det sen kommer inpå själva grejen, desto mindre tid till det känner jag att jag har. Det blir ibland till sist ett enda stort måste när det väl är dags. 

Plötsligt; mitt i allt annat som jag tyckte att jag hade att stå i, var det dags att packa en himla massa cykelsaker och andra saker i en lite för stor väska samt ta med TVÅ cyklar med tillhörande utrustning och dra till Göteborg. 

Så här kan man gott och väl se ut efter en cykelhelg i Göteborg. I alla fall efter ett mtb-giro. Väl värt!

Först fick jag vänta både länge och väl och på mina cykelkompisar. Till slut kom de. Jag trodde Mia skulle tvinga mig att packa ur hälften av mina saker, men det gjorde hon inte. 

Vi packade bilen med en massa cyklar och en hel del annat kul, och drog iväg. 

När jag och Niki är ute och åker, stannar vi nästan överallt, så vi är väldigt långsamma. Vi tittar, utformar och undersöker; gnolar och läser på. I detta fallet var det mer sträckkörning som gällde. Ändå kunde jag tjata mig till ett stopp i Gränna och köp av polkagrisar till barnen. (Inte till Mia och Chris, utan till MINA barn alltså) 

Efter lååång tids resa var vi äntligen framme. Jag gillar att åka bil även om det tar tid; man får tid att prata om allt mellan himmel och jord. 

Övertaggade cykeltjejer framme på Scandic crown. 

Väl i Göteborg vill man väl äta räkor - eller hur? Här är min meeeegastora räkmacka. 

Cykeltjejer driver runt på stan; shoppar ingefära och har landsvägsångest. 

Okej - lördag; dags för stadsgirot. 7 mil landsvägslopp genom Göteborgs större stadsdelar. Vi gick  upp tidigt, åt frukost en gång, gick och hämtade ut nummerlappar och köpte slang, ärmar och lite annat och tog sedan frukost nummer två. 

Jag gillar bäst kaffe och tidning på morgonen. Många koppar kaffe, så för mig är hotellfrukost rätt bortkastat. För Mia och Chris däremot, är både första och andra frukosten härlig och livsviktig. Hobbits!

Eventbyn på Ullevi i strålande vårsol. 

Cykelfest? 

Chris är överladdad och värmer upp med att köra cykelpump. 

Vid halv elva var det samling vid Ullevi för viktig information. Klockan elva skulle starten gå. 50 minuter senare, alltså 20 minuter efter utsatt start, utan någon som helst information, gick starten. Vi insåg snabbt att alla eventuella ambitioner kring att köra på, var bra att lägga åt sidan. Loppet i sig är verkligen trevligt; en fin och lagom tur på 7 mil genom några av de större stadsdelarna i Göteborg MEN loppet går uteslutande på o-avstängda cykelvägar, vilket är TOTALT livsfarligt. En hel klunga hetsiga cyklister möter barnvagnsekipage, rullskidåkare och andra cyklister på liten cykelväg. Galet! 

Vi tog det mycket, mycket lugnt. Pratade, skrattade, hade roligt och tittade på Göteborg. Utövade lite, men bara lite lvg-rage. (Måste ju skapa nån sorts ordning i leden, eller hur?) 

Efter 7 mil i rätt kallt och molnigt väder, gled vi in i mål på Ullevi. Med en axelryckning. Den utlovade "mål-festen" lös med sin frånvaro så som solen. Vi gick hem!

Efter ett rätt snabbt switch i såväl kläder som humör, drog vi ner på stan och firade med gemensam shopping. tre bikinisar och tre tröjor rikare (och gladare) skålade vi i grön smoothie innan vi drog vidare till middagen. Så himla mysigt och trevligt. 

Spenat, mango, citron och ingefära. Mmmmm......

I saluhallen, eller bredvid, hittade vi ett ställe som var helt perfekt för vårt mission - kött och bea! En karaff vin, kött, kryddsmör, sallad och jättemysig långmiddag med fina cykelkompisar; hur mysigt som helst. 

Sista uppdraget på kvällen, efter att vi hittat lite dessert ute på stan och alltså var proppmätta, var att testa nya bikinin i hotellets relaxavdelning. 

Söndag morgon; frukost nummer ett - meka med cyklar, fixa punka, checka däck och växlar - frukost nummer två - byta om - dra till start. Så!

Pirrig - faktiskt! MTB-loppet skulle ju kunna vara ett sånt där man kan dra på. Cykla lite fort. 

Med eller utan camleback? Med, fick det bli. Kom på att den ju fungerar som en ryggplatta och skyddar ryggen om man skulle krascha. 

Och här är vi - i mål efter 3,7 mil riktigt bra mtb. Det blev bra! Starten gick i tid och även om det var väl trångt med köbildning i de inledande singeltracken, så glesade det ur sig bra mot halva loppet. Vi hade en plan om att köra tillsammans; hålla ihop, köra säkert och köra på. Den planen kunde vi hålla oss till från start till mål och jag tycker att vi tillsammans gjorde ett superbra lopp. 

Sträckan och banan var väldigt vackert dragen i kuperad terräng. Växlingen mellan rätt utmanande stigar, som dagen till ära var rejält blöta, leriga och geggiga, samt svindlande grusvägar genom parker mm, var mycket bra. Passagen genom den ljust och intensivt gröna bokskogen var bäst. 

Både nöjda och glada, gled vi in på Ullevi och in i mål. Ingen fest idag heller, men klart bättre känsla i kroppen. 

Sanslöst leriga och lortiga, tog vi oss ett avslutande besök i relaxen på hotellet. Blev rena och varma. Kan ni tänka er hur skönt det är att efter ett långt lopp, där man dessutom börjat efterfrysa en hel del, glida ner i en varm bubbelpool med utsikt över ett Göteborg i strålande sol och vårväder? 

Sista vändan ner på stan gick till Harrys, där vi igen åt kött. Men EEXTRA bea. I solen. En söndag eftermiddag. Med en stor, skön känslan i kroppen och själen. 

Göteborgsgirot - hur ska vi ha det framöver; ses vi igen? Kanske. Kanske. 

MTB-girot var fint. Med lite mer uppdelning i startgrupper och lite pepping och coaching på flaggvakterna, är det så gott som perfekt faktiskt. En cykelhelg med detta lopp i sikte, tar jag gärna om. 

Stadsgirot kan jag varmt rekommendera till dig med en vanlig cykel som har en korg frampå. Fyll korgen med fika, upplev Göteborg till cykel i lagom tempo och ta många fikastopp. Jag vill inte rekommendera någon till snabbcykling  under så osäkra förhållanden som stadsgirot bjuder upp till. Farligt för såväl cyklister som medtrafikanter. 

Jag hade dock gärna sett lite mer drag; lite mer fest; lite mer glädje kring arrangemanget. 

Som helg i helhet tycker jag att vi fick en helt underbar weekend! Mycket prat, massor av skratt, bra boende, fina middagar, grym shopping och vacker och bra mtb-cykling. Hade vi skippat stadsgirot och shoppat istället, hade vi nog prickat in fullpoängare. 

Den första dagen i Maj

Efter Valborg kommer Maj. Sköna, fina Maj. Månaden då ALLT som man längtat efter händer. Då allt spricker ut i blom. Då ljuset gör sig hemma hos oss. Då knoppar blir till blommor och blad. Då marken blir mjuk och varm och odlingsbar. Då vattnen i våra sjöar och hav värms upp och blir badvänligt. Då vi flyttar ut och hänger ute oavsett väder. Välkommen sköna Maj.

På form tänkte vi inleda starkt med ett gemensamt inspirationspass. Varför? Bara för att det är kul. Det är otroligt roligt att träna tillsammans med sina kollegor, det är det. Alldeles extra kul på vår arbetsplats, då vi alla BRINNER för träning och hälsa. Idag var det Niki som ledde oss igenom ett inspirerande pass av mobilitet och även en avslutande crossfit-del. Ett pass som landade så bra i kroppen och ännu bättre i själen. Jag gillar verkligen att upptäcka svaga länkar i min kropp och träning för det ger mig motivation att träna upp denna del av mig själv. I mobilitetsträningen är det lätt att hitta svaga länkar. En svag länk; ett ställe där man inte känner sig stark och bekväm, är som vi nu för tiden vet, bara en effekt av imobilitet, alltså UNDER-användande. Man är för stel och för svag i vissa delar av kroppen. Dessa delar behöver då INTE vila och avlastas, som man länge trott, utan tvärtom utmanas och användas; fås starka och rörliga. Och det här tänket; den här insikten, tilltalar mig. 

Vi inledde med en längre squat-serie med uppmjukning av fotleder, knäleder och höftleder. Prova gärna själv att göra dig bekväm i vilopositionen squat, istället för i stol, soffa eller fåtölj. 

Efter ett tag rullade träningen över på ful-hjulningar, handstående-promenad, huvudstående och även brygga hela varvet runt. Ingen av dessa övningar kräver maxpuls. Däremot blir det maxad närvaro i kroppen. En form av mindfulness om man vill. Ett totalt fokus på här och nu; kroppen och samspelet i det neuromuskulära systemet. Utvecklande av kropps-smarthet. 

Avslutningsvis drog vi igenom en crossfitövning med trusters och burpees på tid; 21+21, 15+15, 9+9. Tack fina och starka kollegor - vi gör det igen snart :) 

Och vad gör man då med en helt ledig och fri dag när regnet öser ner? Tja, varför inte dra ut till Wenngarn? Detta för mig helt nyupptäckta ställe, som ger mig blandade men mest fina intryck. Wenngarn som växer så det knakar. Vars ägare vill göra stället till folks vardagsrum. Såna ambitioner måste man ju bara gilla. Jag älskar såna saker; det stämmer ju helt överens med våra tankar om form. 

Denna helg är det stor invigning på Wenngarn och samtidigt trädgårdsdagar. Jag kan så varmt rekommendera ett besök där. Vi började med en pizza vid dammstugan. En snyggpizza ska nämnas. Ingen vanlig pizza; såna gillar jag inte. Nej en väldigt snygg och fin, glutenfri pizza med ojämn och lite bränd kant, mozzarella och lufttorkad skinka samt pesto och färsk ruccola. 

Maja framför Anstalten; den vita och vackra byggnad som uppfördes i början av 1900-talet för att inhysa lagstiftad vård av alkoholiserade människor. Idag rymmer denna kraftigt renoverade och uppsnyggade byggnad en restaurang samt hotell. 

Fridfullt vid dammen vid dammstugan. 

Slottet; det makalösa slottet, lyser gult i bild. 

Jag älskar byggnader. Jag gör det. Helst lite märkliga och gamla. Därför blir det full pott för Wenngarns slott; en märklig byggnad som blivit gravt vanskött genom åren. Otroligt vackra tak som i sig är värt besöket. Rum, trappor, lönnrum och små prång som är svåra att förstå sig på, fyller detta underskattade slott. Här och var finns spår av vanskötseln under de senaste åren, tex det moderna kök som installerats i en av salarna?!?! Eller det extremt fula och moderna badrum som knackats in i ett av prången på övre plan. Helt galet. 

Tak.

Tak. 

Tak.

Kalkelugn to die for.

Wenngarn är stort! Ambitionerna är stora. Bland annat byggs ett samhälle där ute! Och renoveringen pågår för fullt. I orangeriet finns tex spektakulära, vertikala odlingar på väggarna att beundra. Nu under trädgårdsdagarna finns mängder av fina och prisvärda växter att köpa. Och man kan välja att äta lunch eller fika i bufféform på något av alla fina ställen ute på Wenngarn. Och missa inte att bläddra i boken om hela renoveringen!

Väl hemma dök ett träningstillfälle upp! Ett till. Efter några rätt hårda träningsdagar, med många bra pass under kort tid, var det inte precis vad benen behövde. Men själen! Hur skulle jag kunna motstå en löptur i lagom tempo i ett ny-regnat Lunsen? Nä precis - det går ju inte. Därför blev det en triatlonväxling till löpkläder och upphämtning av Chris och Mia och en biltur ut till Lunsen. Väl där joggade vi en mjuk och fin mil tillsammans i en skog som doftade och lät ljuvligt! Vi babblade hela tiden, vilket sägr en del om vilket tempo vi höll på löpningen. Återhämtningspass var det nån som sade, och det kan kanske stämma. Ändå somnade jag som en klubbad säl hemma. 

På lördag står mtb på schemat. Jag BORDE ta en vilodag. Det borde jag :) 

Valborg

Sista april - ett av mina favvodatum på året. Ljuset har kommit och grönskan är på väg. Vi har ännu inte blivit bortskämda utan uppskattar verkligen våren, ljuset och värmen. Mycket är det kan göras nu, till skillnad från under vintern. Trädgårdspyssel tex. Samtidigt är Valborg en krav-fri ledighet. Inga måsten alls faktiskt. Helt fritt fram att bara vara.

Klockan sju drog vi ut på en tidig mtb-runda, Niki och jag. Han skulle jobba då det var liksom ett bra och unikt tillfälle. Det var helt magiskt att rulla fram bland vitsippor och fågelsång en tidig och fin morgon. För mig blev det en extra fin tur. Jag hade totalt fokus och kunde ta det rätt lugnt och bara glida igenom hela mtb-banan utan fotisättningar. Mjukhet, följsamhet, fokus och balans. 

Hemma smakar det ju så fint med kaffe just efter morgonträning. Jag förvånande mig själv med att tvätta båda våra cyklar och olja om Nikis kedja. Dessutom bytte jag förresten en bakdäckspunka på morgonen, innan vi cyklade. Känner mig därför extra kapabel idag. 

Sällan händer det att jag bakar nu för tiden. Vår livsstil och våra kostval stödjer inte den typen av livsmedel. Vilket är lite synd för jag gillar verkligen att baka. Jag är bra på att baka. Tycker jag :) Har tänkt bli bättre på alternativa, typ paleo. Har provat det en del, men inte riktigt hittat poängen i det. Hur som helst var det väldigt kul att baka lite vanliga saker; rustikbagetter och kladdkakor med chokladtopping. 

Vid 16-tiden var det dags för dagens andra runda i spåret. Jag trodde länge att det bara skulle bli jag. Vädret och tystnaden på FB-sidan skvallrade om att ingen annan hade tänkt sig cykla just denna dag och tid. Men så rasslade det till ordentligt under den sista timmen, ungefär samtidigt som solen tittade fram och tillslut var vi inte mindre än sex solskenscyklister som drog en snabb runda mtb. Det var suuuupertrevligt. 

Erik; snabb-Erik, var med och visade oss nya slingan, "domedagsberget". Delar av denna är ännu inte helt körbar så det blev lite klättring till fots med. 

Domedagsberget bjuder annars på några riktigt branta och steniga nedför samt några knixiga, snäva kurvor och lite skrå-körning. Kommer bli kanonbra som ett tillägg till nuvarande slingor. 

Det var svårt att slita sig från detta supertrevliga gäng, men valborgsfirande och potatiskalas väntade. Niki skaterboy och jag promenerade till Svanvägen. 

Potatiskalas! Min bror med familj bjussar alltid på potatiskalas på Valborg. Galet trevligt och gott. Alltid lika kallt och Svenskt huttrigt att sitta på deras altan och hårt dra jackan om sig och envisas med att utesäsongen nu ha börjat. 

Brasan. Nere vid Särsta tänds brasan samtidigt som kören bjuder på skönsång och lotter säljs för Lions. Till det lite fiskdamm, fikaförsäljning och man-ur-huse-firande.  

Det är rätt hysteriskt där. Det är trångt och svårt att hålla koll på tex barnen. Igår tappade jag bort dem sjutton gånger och varje gång jag skulle gå och leta efter dem, träffade jag nya personer att prata med. Vilket är trevligt med inte just underlättar hittandet av alla familjemedlemmar. 

Jag tycker att det blev en helt otroligt trevlig Valborg. Dubbla cykelpass, bakning, potatis, vänner, fest och solsken. Hejdå April! Det gick lite för fort för mig; hoppas Maj går långsammare. 

Som i en saga

Kände mig delaktig i sparkontot igår då jag var rejält billig i drift. Den tyska (österrikiska) precisionen slog till med full kraft precis i den sekund vi hyrt skidor, skaffat liftkort och kommit upp på toppen. Kräksjukan! Precis där och då. O jisses, att ta sig ner var som ett helt eget litet helvete. Jag låg mest vid sidan av pisten. Var tredje sväng var det kört. Hela världen snurrade och det var bara vidrigt.  

Ja, så det vara bara till att åka hem och dra täcket över sig. Medan de andra stannade kvar i backen. Billig tjej! Fick inte i mig något att äta eller dricka alls. 

Inte kul. Glädjen låg i att de andra tillsammans hade det bra. 

Idag blev en revansch kan man säga. Idag var allt magiskt. En på miljonen-dag. Strålande sol från en klarblå himmel. Varmt och skönt och vidunderliga vidder. 

Jag är så otroligt stolt över barnen som klara sig så bra och fixar att kryssa fram mellan liftsystemen i backar av alla färger. De klarar att bära sin egen utrustning och de klarar en hel dag i backen. 

Det är något speciellt med att vara här den här årstiden. Det är vår nere i dalen men ändå superfin skidåkning och snörikt uppe på topparna. På väg ner mot liften åker man på transportsträckor som slingrar sig fram mellan hav av tussilago i de uppvaknande gränsländerna. smältvatten porlar ner i större och mindre bäckar och vattenfall. Det är verkligen som i en saga. 

Om alla andra dagar går åt skogen så var denna dag värt allt!

På topp!

Hotell Grand Europé

För ett tag sen såg vi en film som hette Budapest hotel. En otroligt fin film där scenografin var magisk. Den innehöll helt makalösa bilder från ett magnifikt men förfallet gammalt kurbadshotell. Se den om ni gillar vackra och märkliga filmer. 

Självklart kunde bästa Niki snoka reda på ett Budapest hotell till oss, fast i Bad Gestain. Döm om min förvåning när vi kommer fram till vårt boende och det visar sig vara ett majestätiskt sekelskifteshotell som definitivt har sin storhetstid i en svunnen tid. Vi kliver in genom en gigantisk, tung ekport och kommer fram till en tjusig men helt ödelagd reception och entré. Är vi själva här? Det verkar så. 

Jag har smugit runt och förälskat mig i alla gamla vinklar och vrår. Förfasat mig över att det inte tas om hand. Drömt om att få ta om hand. Jag bara älskar det här hotellet, på ett speciellt sätt. 

Den där stora terassen med tre dörrar - där bor vi :)

Barnen mår som kungar här. 

Som från en svunnen tid.

Och jag undrar - hur såg det ut här en gång i tiden? Vem bodde här då?

Titta! Så tjusigt omsorgsfullt. 

Fallhöjd. Det krullar sig i tårna och hisnar i magen. 

Fönster. Vackra fönster. Ut mot byn i dalen. 

"Vad är det där" undrar barnen. 

Utsikten!!!

Byn. Vägen. Alperna. 

Inskriven

Idag var det kursstart. "Neuroscience - exploring the brain" heter kursen. Den hålls av Uppsala Universitet på BMC i Uppsala.

Ny kurs kräver nya pennor och nytt block. Så klart!

För det första var det Neuroscience att ens komma IN på bygget - herregud! Det finns sjuttio olika vägar in men alla var låsta. Ingen hade berättat vart vi skulle gå in och jag såg flera kursare varva BMC med panik i blicken. Till slut blev jag ändå insläppt av en som skulle ut. Väl inne öppnar sig eländet som en labyrint i 3D - fyra flyglar i åtta led på fyra våningar. H e l t omöjligt att räkna ut vilka dörrar som var öppna och vilka inte. En öppen dörr - yes! En låst dörr - vänd tillbaka och prova ny väg. Aaaaaahhhhhhhrrrrrgggg!

Till slut; till slut, när jag ändå hunnit testa tanken "Jag skiter i det här", kom jag fram till rätt dörr och rätt sal. N a t u r l i g t v i s var dörren längst fram, så att alla verkligen kunde vända blicken på mig när jag klev in sent. För sent.

Detta var ändå den avgörande gången. OM och bara om det kändes kul och intressant hade jag tänkt att fortsätta. Annars hade jag tänkt att lägga ner. Det måste vara riktigt bra.

Det VAR riktigt bra. Tiden rusade och jag satt framåtlutad och lyssnade uppmärksamt under hela tiden. Intressant, roligt och underhållande.

Jag hade hoppats på fakta. Mycket fakta. Jag hade hoppats slippa en hel gång ägnat åt att lära sig namnen på kursdeltagarna. Jag gillar faktiskt fakta. Gärna presenterat på ett icke-insmickrande vis. En föreläsning som inte överskuggas av underhållning - man blir då så fokuserad på att bli road att man liksom missar hela grejen; ämnet.

Tacksamt att upptäcka när jag klev in för sent, att föreläsningen redan kommit en bra bit. Allt socialiserande som skett var ett upprop.

Idag avhandlades insulin- och glukos-påverkan på hjärncellerna. Hur det fungerar, vad insulin ger för effekter i hjärnan, hur man kan tillföra insulin enbart till hjärnan och hur insulin kan vara ett botemedel. Hur spännande som helst!

På väg hem genom denna massiva koloss till byggnad, tog jag vägen genom kulverterna längst ner. Jag gick med min Mamma där ibland, när hon jobbade och forkade på BMC. Det kändes på riktigt som om jag kommit till twilightzone. Helt ensam, helt tyst, oändliga, läskiga, fula korridorer som man inte såg varken slutet eller början på och kodlåsförsedda blockdörrar längs väggarna. Elkablar och flimrande lysrör. Inte en själ - bara jag. Det där superläskiga hoteller i The shining framstod plötsligt liksom mysigt jämför med detta. Jag raskade på stegen, halvsprang upp för en trappa och kom, faktikst, ut.

Jag har ingen aaaaning om hur jag ska komma in nästa vecka, men det kanske löser sig.....

Helgens spring

Förra helgen blev det simträning två dagar i rad. Denna helg öppnade sig inte de möjligheterna. Istället blev det spring ute och vad kunde passa bättre en gudabenådad helg som denna? Snö, kallt och sol från en klarblå himmel. Man tackar!

I lördags blev det dryga 8 km varav hälften var trail; i skogen. Idag sprang jag 13 km varav hälften ungefär var trail; jobbig sådan. Kuperat och snöfylld varvat med blöta partier var det. Jag spran från strålade sol in i skymningen. Väldigt vackert. 

Jag vill å det varmaste rekommendera att  ta Upplandsleden söderut från knivsta centrum och följa den hela vägen fram till forsbyån. Det är precis 6 km dit. Väl där kan man välja att springa tillbaka i samma spår eller ta landsvägen via Skottsila hem. Oavsett får man en fin och bra tur på ca 13 km.