Jag skrev lätt rosaskimrande om November som den fantastiska månad den är. Just på grund av de uteblivna förväntningarna. Kan bara bli bättre än man trott, likosm. Lite så fast tvärtom skulle jag vilja säga om December. I alla fall nu som vuxen, mitt-i-livet-människa. Förväntningar finns där; det ska vara mysigt och fint, med julkänslor, pyssel och bak, luciatåg och umgänge i lugnan ro. Istället är det smått hysteriskt. Sjutton olika kalendrar hemma, tv-kalender, radiokalender och så en kalender i skolan. Lussetåg, julfester, repetitioner, avslutningar, fikastunder, uppvisningar och mingel en masse. Är det ok om jag signar ut på semester efter att hela December-cirkusen är över?
Joooo, det ÄR fint, det är det. Och det ÄR roligt när det rör på sig; när det händer saker. Och visst är julen mysig, om än rätt o-julig just i år, med blötväder och milda grader. Men det blir lite mycket! Denna vecka har vi prickat av:
terminsavslutning på simningen, terminsavslutning med fika på gymnastiken för den ena och för den andra, repetition för lucia för den ena, andra, tredje och för kören, julfest för den ena, andra och tredje, arragerande av julfest för den ena, lussekonsert för den ena, andra och tredje och i kören, för att inte tala om arrangemanget att fixa klädsel och attiraljer till alla dessa uppdrag (inklusive att ringa kyrkvaktmästaren på en lördag och be denna komma och låsa upp för att älsklingen glömt sin tomtedräkt; den enda tänkbara dräkten kom vi fram till efter sju affärer på en halvtimme tidigare samma dag, hahaha, den perfekta curlingföräldern). Det var alltså bara denna vecka.
För några 48 timmar sedan satt jag med en kopp kaffe i handen och ett lyckligt leende på läpparna. Tänk, den första, fria helgen på nästan hela hösten. Aaaaahhhh.....swooosh! Borta i ett nafs, i lätt joggingtempo till fullt rusande-rasande fart. O! M! G!
Idag tog vi in granen och barnen klädde den. Och vi hann faktiskt med en frukost med tre tända ljus och lite fin musik. Resten av dagen hängde vi i C-hallen på fyrishov medan äldsta hjärtat tränade sista träningen för terminen. Uppenbarligen campade vi där så länge att en tränare kändes sig nödd att komma fram och fråga;
-"Har ni ett barn som tränar här?"
-"Ja."
-"Är det barnet här och tränar nu?"
-"Ja." (Eh, nä, vi brukar bara gå hit med våra två andra barn när hon INTE har träning och hänga på svettiga plastmattan i lysrörens sken i tre timmar för det är så sjukt kul för dem...och oss...)
-"Jaha. Ok. Jag bara undrade eftersom ni suttit här hela dagen, typ."
Där fick man för att vara en engagerad familj som vill visa dottern support och intresse.
Efter det badade vi i många timmar på fyrishov (där det var Lucia-sim och simavslutning som vi OCKSÅ skulle varit med på, men vet ni, nånstans går gränsen...) Barnen var skvatt galna, det blir väl så efter en sån hektisk vecka kan jag tro, och då är det ju bra att ha en bassäng att kasta runt dem i. Slutligen drog vi och käkade på Gränby och när vi till sist kom hem, ja då var det läggdags. Det var den tredje adventen det. Rätt mysig, när allt kommer omkring.
Vad jag förstår är det ca tre till fyra veckors galenskap kvar innan livet återgår till det mindre hysteriska igen. Jag kan liksom längta....
