söndag 22 september 2013
Åre by och crawings
Det är kul att komma till olika platser och lägga märke till vad som händer; vad folk gör, hur folk är och vilka trender som råder. Efter endast en helg i Åre har jag ett, ja faktiskt, behov! av en rutig skjorta och en fodrad väst. Hade jag blivit kvar längre hade jag behövt längre hår och definitivt skägg om jag varit kille och biker i Åre. Känner oxå att garderoben plötsligt saknar ett par mtb-shorts och en dh-tröja. Men tack och lov är jag onte frälst på hela downhill grejen; cykel, crosshjälm, skydd å det. Jag älskar crosscountry! Och landsväg. En camelback ska jag skaffa dock. Nån gång snart. Det är dyrt att vara jag - så mycket kul och så mycket fint. Emellertid köpte jag bara en mössa från peak och ett armband som nästan hörde till. Grönt är tjusigt!
I lost my heart to Åre
Magiska bilder från en magisk dag i Åre. En heldag på cykel i närkontakt med Åres vidunderliga natur. Så hisnande fint.
Morgondimman lättade och solen kikade fram precis när vi klev utanför dörren. Se hur den sista dimman, som ett tjockt duntäcke, lyfter och lättar från vattnet.
Okidoki - lets do this.
Men först ett stopp på Åre gräddat för frukostmackor och matsäcksmackor.
Sen bar det upp, upp upp. Upp till Björnen där vår slinga för dagen hade sin start. Vi valde att köra Åre Extreme Challenge-banan; den sträcka man cyklar under ÅEC.
Men då kom jag på att jag var hungrig och dessutom gärna ville se Copperhill mountain lodge. Med en hel del övertalning fick jag med Niki upp. Väl uppe var det värt all svett, för mätaren stannade på 11km och de allra flesta var rakt uppför. En sån utsikt!
Jag uppskattar sånt som är riktigt snyggt och fint och Copperhill är ett mästerverk. Design när den är som allra bäst. Fick senare höra av vår värdinna att det kostat 750 miljoner att bygga och att första konkursen var ett faktum efter bara något år.
Titta! Allt trä mixat med sten och inslag av koppar; all luft och så underbar loungekänsla till det. Monokromt och vissa tydliga avbrott, tex den knallröda lampan. I love it.
Bourguignon på älg
Och lokalt lördagsgodis. Mmmmmm vad gott det var.
Fjällbäckar som bryter den annars så öronbedövande, stora, vilda tystnaden med sitt lätta porlande.
Myrar och mossor.
Ännu inte helt slut på sommarens blomster.
Gott om blöta partier att fastna i.
Just lovely
Sportar en röd, fin, heldämpad med grymt bra växelsystem.
Näcken kallar mig. Kraften är för stark, för oemotståndlig. Av med alla kläder och ner i det kalla, klara, friska. Nakenbad i fjällbäck - obeskrivligt fint.
Niki fyller på vatten.
Kompisar i skogen.
Paus på fjället. Macka och liten värme-brasa. Hur mysigt?
Åre by har många fina ställen att välja på när det gäller mat. Vi fick förstklassig mat på Werséns med innanlår av ren och amarone till det. Fint som snus efter en hel dag i skog och mark.
lördag 21 september 2013
Åre-chill
Niki hittade en perfekt present till oss för att fira femtonårsdagen - en helg i Åre med cykling och annat. För en person som jag som gillar att ha hög fart och många järn i elden, är tågresa väldigt helande. Att bara sitta- Å titta. Och göra iiiiingenting. Tänkte att jag säkert skulle läsa och skriva lite. Men nej - ingenting; bara titta på en den makalösa utsikten. Sverige i begynnande höstklädsel men gulnande löv och spegelblanka sjöar och älvar. Så magiskt fint att bara tuffa fram genom skog och mark.
Efter lite häng i Östersund, buss till Järpen och sen en buss till, var vi framme i Åre. Det är lite mer mäktigt och vidunderligt här. Större, tuffare. Efter att ha lastat av väskor, drog vi direkt till Specialized-store. Där träffade vi Åres sömnigaste butikskille, som helst inte ville hyra ut alls, men motvilligt plockade fram några hojar när name-droppade lite med min lillkusins namn (världsetta i dirt-bike och helsponsrad av Specialized), då inget annat hjälpte. Han tryckte stenhårt på att downhill var det ena tänkbara här i Åre. Jag älskar inte DH! Jisses; trebarnsmor och naprapat med mitt yrke i fingertoppar och händer - jag har varken lust eller tid att göra tex en Erik Botås - distal radiusfraktur med kompression.
I alla fall tog vi oss från Tott via småleder upp en bit på skutan, tillräcklingt för en vidunderlig utsikt. Och vi fick en jä*la fart ner, via getrappet som här uppe kallas ninjarappet. Och vad är oddsen för att vi i full fart kommer in på Åres torg och tvärnitar framför Anna von Zweigberg? Haha, lustigt. Till kvällen drog vi ut på byn och åt gott och gick sen runt hela Åre på jakt efter smågodis som vi sen somnade ifrån. Sovit som en klubbad säl. Nu så här efter frukost i sängen från Grädda Åre, ska vi upp! Upp på skutan. Ljuvliga höst - ljuvliga lördag.
Efter lite häng i Östersund, buss till Järpen och sen en buss till, var vi framme i Åre. Det är lite mer mäktigt och vidunderligt här. Större, tuffare. Efter att ha lastat av väskor, drog vi direkt till Specialized-store. Där träffade vi Åres sömnigaste butikskille, som helst inte ville hyra ut alls, men motvilligt plockade fram några hojar när name-droppade lite med min lillkusins namn (världsetta i dirt-bike och helsponsrad av Specialized), då inget annat hjälpte. Han tryckte stenhårt på att downhill var det ena tänkbara här i Åre. Jag älskar inte DH! Jisses; trebarnsmor och naprapat med mitt yrke i fingertoppar och händer - jag har varken lust eller tid att göra tex en Erik Botås - distal radiusfraktur med kompression.
I alla fall tog vi oss från Tott via småleder upp en bit på skutan, tillräcklingt för en vidunderlig utsikt. Och vi fick en jä*la fart ner, via getrappet som här uppe kallas ninjarappet. Och vad är oddsen för att vi i full fart kommer in på Åres torg och tvärnitar framför Anna von Zweigberg? Haha, lustigt. Till kvällen drog vi ut på byn och åt gott och gick sen runt hela Åre på jakt efter smågodis som vi sen somnade ifrån. Sovit som en klubbad säl. Nu så här efter frukost i sängen från Grädda Åre, ska vi upp! Upp på skutan. Ljuvliga höst - ljuvliga lördag.
Tåg <3
Vackra vyer
Vattennära järnvägar
Stugan
Fjällbäckar
Utsikt
Niki
Specialized
Utsikt
Höstsol i mina ögon
torsdag 19 september 2013
Fullmånekraft
Vår människokropp består av ca 70% vatten, och inom yogatraditionen har man alltid varit medveten om hur månens och solens position i förhållande till jorden påverkar oss människor. Allt som innehåller vatten påverkas av månens dragningskraft; världshaven precis som människorna. Vid nymåne eller fullmåne blir påverkan extra stark.
Man kan likna fullmåne vid slutet av en inandning där energin är som högst men vi är inte särskilt grundade. Vi blir ofta känslomässiga och uppe i varv vid fullmåne, och har svårt att känna våra gränser. Uppåtgående energi "Prana" är dominerande vid fullmåne. Vid nymåne däremot känner vi oss ofta grundade, men tunga och orkeslösa. Det kan liknas vid slutet av en utandning. Nedåtgående energi (Apana) är dominerande vid nymåne.
Om du yogar på en mån-dag, försök då att vara extra inkännande och acceptera om du känner dig energilös, eller ta det extra lugnt om du känner dig ogrundad och uppe i varv.
Kål
Kära farmor Himmi i himlen; såg du att jag lagade kålpuddig igår? Blev i så fall stolt och glad? Det tror jag nog.
Min farmor, som vi barnbarn kallade Himmi (av någon anledning?) var en enastående människa som lever kvar hos oss i minnet. Jag tänker ofta på henne och nog hade det varit kul om hon fanns kvar nu, för hon älskade stora familjesammankomster och och älskade barn och barnbarn. Och hon älskade att laga mat och utfodra så många som möjligt, så mycket som möjligt. Och tänk så många barnbarnsbarn hon hade haft att mata nu då...
I alla fall så brukade hon ofta laga kålpuddig och det tyckte jag väldigt mycket om. Från ingenstans fick jag igår en tanke om att jag skulle laga kålpudding för första gången. Mysigt väl, om hösten, att göra storkok och använda årstidens gröna grödor. Det slog mig medan jag grejade i köket, att det ju också är både bra och billig mat. Gott blev det, som tusan, och när det var klart kom Mamma förbi och det blev en jättemysig vardagsmiddag tillsammans. Så här kommer nu receptet på billig, bra och höstmysig kålpudding á la Anna. Läs mer här nedan om kålets ENASTÅENDE, hälsosamma effekter.
Du behöver:
1/2 stort vitkålshuvud
ca 500 g eko färs
2 ägg
2 dl kokt råris
1 lök
1 dl eko mjölk
eko potatis
lingon
en nypa socker
liiite sirap
svartpeppar
örter om du vill
Skär kål i mindre bitar och fräs i panna. Salta och ringla över lite sirap. Fräs lite till, efter ditt eget tycke. Lägg sen åt sidan. Blanda i en skål färs, ris, hacka lök, örter, salt, peppar, ägg och mjölk. Ta sedan fram en ugnsfast form. Lägg hälften av kålet i botten. Sprid ut färsblandningen. Lägg på resten av kålet. Skjutsa in i ugnen på 200° i ca 30-45 minuter. Koka under tiden potatis och rårör lingen med lite socker. Servera med värme, kärlek och några tända ljus.
Det finns flera olika typer av kål, t.ex. grönkål, vitkål, rödkål, brysselkål och broccoli och alla sorter har visat sig vara nyttiga.
Man har t.om. i olika kulturer använt kål som en medicinalväxt. De tidigaste dokumenterade fallen då man använt kål som medicin var i antikens Grekland.
Alla former av kål är rika på järn, kalcium, betakaroten, kalcium, fibrer, vitaminer och olika typer av antioxidanter. Grönkål innehåller t.ex. mycket mängder av C-vitamin, A-vitamin och E-vitamin. Vitkål innehåller vitamin B1, vitaminB2 och vitamin C. Rödkål innehåller även vitamin K som har en central roll i regleringen av blodkoagulationen och sorter som broccoli, grönkål och brysselkål innehåller dessutom mycket folsyra och kalium.
Flera undersökningar har genom åren har visat att kål skyddar mot olika typer av cancer. Bl.a. mot cancer i matsmältningsorganen, men även bröstcancer och lungcancer. Kål innehåller glukosinolater som finns i kål och som kan omvandlas till isothiocyanateföreningar,
vilka har påvisats effektiva i just cancerförebyggande åtgärder, främst vid cancer i urinblåsan, bröstcancer, tjocktarmscancer och prostatacancer.
Isotiocyanater hämmar cancerframkallande ämnen på tre olika sätt. De hindrar cancerframkallande ämnen från att aktiveras, de motverkar effekterna av cancerframkallande ämnen när de väl har aktiverats och de påskyndar avlägsnandet av cancerframkallande ämnen från kroppen.
Kålets cancer-förebyggande effekter beror även delvis, på det stora
innehållet av antioxidanter. Med hjälp av antioxidanterna motverkar vi oxidativ
stress och kan på så sätt hålla och friskare och mer motståndskraftiga. T.ex. har rödkål visat sig innehålla 36 olika sorter av antocyaniner (typ av flavonoider och fytonäringsämnen) som i en studie utförd av forskare från amerikanska Jordbruksministeriets Research
Service (ARS) publicerad i Journal of Agricultural and Foodchemistry. visade sig ha cancerförebyggande effekter.
Vidare har undersökningar visat att kålen innehåller ämnen som är bra för nervernas funktion, magsmätningen, våra muskler, blodkärlen och transporten av syre i våra kroppar. Kålväxter innehåller även pektin som är blodsockersänkande, den sänker även det onda LDL-kolesterolet. Alla kålsorter är bra för immunförsvaret då de innehåller antiinflammatoriska ämnen, i synnerhet rödkålen.
Vill du maximera hälsoeffekterna av kål har den senaste forskningen visat att du bör inkludera så många olika typer av kol som möjligt i din kost. Ångkokning är mycket mer effektiv vad det gäller att bevara kålens näringsvärde jämfört med att till exempel tillaga den i mikron.
Min farmor, som vi barnbarn kallade Himmi (av någon anledning?) var en enastående människa som lever kvar hos oss i minnet. Jag tänker ofta på henne och nog hade det varit kul om hon fanns kvar nu, för hon älskade stora familjesammankomster och och älskade barn och barnbarn. Och hon älskade att laga mat och utfodra så många som möjligt, så mycket som möjligt. Och tänk så många barnbarnsbarn hon hade haft att mata nu då...
I alla fall så brukade hon ofta laga kålpuddig och det tyckte jag väldigt mycket om. Från ingenstans fick jag igår en tanke om att jag skulle laga kålpudding för första gången. Mysigt väl, om hösten, att göra storkok och använda årstidens gröna grödor. Det slog mig medan jag grejade i köket, att det ju också är både bra och billig mat. Gott blev det, som tusan, och när det var klart kom Mamma förbi och det blev en jättemysig vardagsmiddag tillsammans. Så här kommer nu receptet på billig, bra och höstmysig kålpudding á la Anna. Läs mer här nedan om kålets ENASTÅENDE, hälsosamma effekter.
Du behöver:
1/2 stort vitkålshuvud
ca 500 g eko färs
2 ägg
2 dl kokt råris
1 lök
1 dl eko mjölk
eko potatis
lingon
en nypa socker
liiite sirap
svartpeppar
örter om du vill
Skär kål i mindre bitar och fräs i panna. Salta och ringla över lite sirap. Fräs lite till, efter ditt eget tycke. Lägg sen åt sidan. Blanda i en skål färs, ris, hacka lök, örter, salt, peppar, ägg och mjölk. Ta sedan fram en ugnsfast form. Lägg hälften av kålet i botten. Sprid ut färsblandningen. Lägg på resten av kålet. Skjutsa in i ugnen på 200° i ca 30-45 minuter. Koka under tiden potatis och rårör lingen med lite socker. Servera med värme, kärlek och några tända ljus.
Det finns flera olika typer av kål, t.ex. grönkål, vitkål, rödkål, brysselkål och broccoli och alla sorter har visat sig vara nyttiga.
Man har t.om. i olika kulturer använt kål som en medicinalväxt. De tidigaste dokumenterade fallen då man använt kål som medicin var i antikens Grekland.
Alla former av kål är rika på järn, kalcium, betakaroten, kalcium, fibrer, vitaminer och olika typer av antioxidanter. Grönkål innehåller t.ex. mycket mängder av C-vitamin, A-vitamin och E-vitamin. Vitkål innehåller vitamin B1, vitaminB2 och vitamin C. Rödkål innehåller även vitamin K som har en central roll i regleringen av blodkoagulationen och sorter som broccoli, grönkål och brysselkål innehåller dessutom mycket folsyra och kalium.
Flera undersökningar har genom åren har visat att kål skyddar mot olika typer av cancer. Bl.a. mot cancer i matsmältningsorganen, men även bröstcancer och lungcancer. Kål innehåller glukosinolater som finns i kål och som kan omvandlas till isothiocyanateföreningar,
vilka har påvisats effektiva i just cancerförebyggande åtgärder, främst vid cancer i urinblåsan, bröstcancer, tjocktarmscancer och prostatacancer.
Isotiocyanater hämmar cancerframkallande ämnen på tre olika sätt. De hindrar cancerframkallande ämnen från att aktiveras, de motverkar effekterna av cancerframkallande ämnen när de väl har aktiverats och de påskyndar avlägsnandet av cancerframkallande ämnen från kroppen.
Kålets cancer-förebyggande effekter beror även delvis, på det stora
innehållet av antioxidanter. Med hjälp av antioxidanterna motverkar vi oxidativ
stress och kan på så sätt hålla och friskare och mer motståndskraftiga. T.ex. har rödkål visat sig innehålla 36 olika sorter av antocyaniner (typ av flavonoider och fytonäringsämnen) som i en studie utförd av forskare från amerikanska Jordbruksministeriets Research
Service (ARS) publicerad i Journal of Agricultural and Foodchemistry. visade sig ha cancerförebyggande effekter.
Vidare har undersökningar visat att kålen innehåller ämnen som är bra för nervernas funktion, magsmätningen, våra muskler, blodkärlen och transporten av syre i våra kroppar. Kålväxter innehåller även pektin som är blodsockersänkande, den sänker även det onda LDL-kolesterolet. Alla kålsorter är bra för immunförsvaret då de innehåller antiinflammatoriska ämnen, i synnerhet rödkålen.
Vill du maximera hälsoeffekterna av kål har den senaste forskningen visat att du bör inkludera så många olika typer av kol som möjligt i din kost. Ångkokning är mycket mer effektiv vad det gäller att bevara kålens näringsvärde jämfört med att till exempel tillaga den i mikron.
5:2
ALLA! skriver om 5:2.
ALLA tycker något om 5:2.
Och jag undrar, igen, varför det här med kost är en sådan het potatis? Varför har folk i gemene man så mycket åsikter om kost och kosthållning? Jag kan förstå att man tycker något och bryr sig om det man själv väljer att äta, även vad ens barn och familj stoppar i sig. Men sen då? Hur kan det bli en levande, rasande debatt om hur andra människor väljer att äta? Det går bortom mitt förstånd. Låt oss lägga det krutet på något som verkligen behöver folkets engagemang, eller?
Förövrigt; om ett folk överlag börjar bli överviktigt, är det väl BRA om individer funderar över en lösning, vad den lösningen nu må vara? Det vore också BRA om tex Livsmedelsverket, som folk verkar ha respekt för, tog sitt ansvar och gick ut på bred front med vettig, riktig information och riktlinjer som stämmer överens med uppdaterad, evidensbaserad vetenskap.
ALLA tycker något om 5:2.
Och jag undrar, igen, varför det här med kost är en sådan het potatis? Varför har folk i gemene man så mycket åsikter om kost och kosthållning? Jag kan förstå att man tycker något och bryr sig om det man själv väljer att äta, även vad ens barn och familj stoppar i sig. Men sen då? Hur kan det bli en levande, rasande debatt om hur andra människor väljer att äta? Det går bortom mitt förstånd. Låt oss lägga det krutet på något som verkligen behöver folkets engagemang, eller?
Förövrigt; om ett folk överlag börjar bli överviktigt, är det väl BRA om individer funderar över en lösning, vad den lösningen nu må vara? Det vore också BRA om tex Livsmedelsverket, som folk verkar ha respekt för, tog sitt ansvar och gick ut på bred front med vettig, riktig information och riktlinjer som stämmer överens med uppdaterad, evidensbaserad vetenskap.
tisdag 17 september 2013
Undantag
Uppe för sent men hann ändå inte med det jag skulle, så upp tidigare för att hinna med att kolla av kamerafunktionen och skriva en sammanfattning. Höll på för länge, kom iväg sent och i en väldans fart. Tanken tom. In på Statoil. Kontokortet tomt. Kö till kaffemaskinen. Ut på motorvägen - dimma och krypfart. Vägarbeten. Köer in mot norrtull. En kvart sent till skolan. Inser att jag har brallorna ut och in! Glömde att betala parkeringsavgift. Fick inte ingång tekniken och kamerafunktionen. En sån knasig dag! Jag kan inte ens bli sur - bara skratta åt eländet. Det gjorde tack och lov alla andra med. Men faktiskt - nu är jag tröttelitrött trött.
Och PS - vilken MAKALÖST vacker morgon! Dimhöljda, mörkgröna, mossmjuka dungar och en klarblå himmel. Magiskt.
.jpg)
Och PS - vilken MAKALÖST vacker morgon! Dimhöljda, mörkgröna, mossmjuka dungar och en klarblå himmel. Magiskt.
.jpg)
fredag 13 september 2013
Fina fredag!
Man blir lite fnissig när det är fredag eftermiddag - eller hur? Jag skulle GÄRNA gå på AW på fredagar, med kompisar och kollegor. Det vore kul.
Idag känner en påtaglig känsla av tacksamhet för mitt jobb. Det är en ynnest att få jobba med växande och utveckling av det friska och starka. Det är häftigt och berörande.
Jag är också tacksam för min utbildning som verkligen är rätt! Jag känner ett sånt enormt intresse; jag pluggar frivilligt då och då, till och med. Det här är pusselbiten jag letat efter.
Annars då? Jo veckan har rusat fram som vanligt i vardagen. Jag tränade tre timmar gymnastik i Söndags och blev väl tokförkyld efter det. Har ägnat vecka åt att bli frisk. Har tyvärr inte kunnat träna "ordentligt" under veckan. Så är det när man är förkyld - då är det bara att kurera.
Sommaren hänger med och det är ljuvligt. Idag doftade det medelhav i luften - kände ni det? Samtidigt ser jag fram emot hösten och undrar vad som ska ske framöver?
Idag känner en påtaglig känsla av tacksamhet för mitt jobb. Det är en ynnest att få jobba med växande och utveckling av det friska och starka. Det är häftigt och berörande.
Jag är också tacksam för min utbildning som verkligen är rätt! Jag känner ett sånt enormt intresse; jag pluggar frivilligt då och då, till och med. Det här är pusselbiten jag letat efter.
Annars då? Jo veckan har rusat fram som vanligt i vardagen. Jag tränade tre timmar gymnastik i Söndags och blev väl tokförkyld efter det. Har ägnat vecka åt att bli frisk. Har tyvärr inte kunnat träna "ordentligt" under veckan. Så är det när man är förkyld - då är det bara att kurera.
Sommaren hänger med och det är ljuvligt. Idag doftade det medelhav i luften - kände ni det? Samtidigt ser jag fram emot hösten och undrar vad som ska ske framöver?
tisdag 10 september 2013
FEMTON
Idag är det faktiskt femton (!!!) år sedan vi träffades, jag och Niki. Jisses, tänk vad fort tiden alltid gått när man tittar i backspegeln. Femton år. Han var 22 år då och jag 24. Egentligen hade vi träffats redan ett år tidigare, i första klass på Naprapathögskolan, men det tog ett år för oss båda att liksom fatta tycke.
I alla fall, på insparken i tvåan, när vi ordnade en röjarfest för ettorna, var det väl något som hände. Från att inte riktigt ha sett varandra, till att bara ha ögon för varandra. På en utbildning där man går till skolan och klär av sig nästan alla kläder när lektionen börjar för att sedan jobba väldigt nära varandra. Det var elektriskt!
Jag tycker att femton år är en galet lång tid, men när man ser bakåt, har det gått så rysligt fort. Swosh bara! Det har varit som en orkanvind och jag kan nog tycka att vi hunnit med mycket. Vi träffades i September och ägnade väl i alla fall ett år åt att mest festa och hänga tillsammans. Sitta uppe hela nätterna och prata. Sen drog det igång, det som skulle bli så mycket av vårt liv - företagandet. Vi fick en liten lokal på bottenplan på Forsbyvägen, och startade ett gemensamt företag där; fin fysik! Några av er minns säkert. Det var 1999 och vi började tredje klass på Naprapathögskolan då. Redan året därpå, alltså när vi gick i fyran, öppnade vi form i Apotekshuset. Uppsalahem som hjälpte oss ville skriva ett femårskontrakt och vi skrattade åt det så vi nästan kissade på oss. Fem år?! Med företag i Knivsta? Hahahhaha, jag tror INTE det...
Se på oss nu; tretton år senare. Vi har haft form i Apotekshuset, flyttat till fd Konsum, haft restaurang och café och lärt oss så sjukt mycket i både med- och motgång. Man kan undrar hur våra liv tett sig om vi INTE startat företag tillsammans?
Vi har har också begåvats med tre barn. En sån tur! Så makalöst fantastiskt. Vi har fått vänta på att bli med barn och upplevt sorgen och frustrationen i det. Och sedan år av lyckorus när det lossnade ordentligt - tre barn på tre och ett halvt år. Välsignelse!
Vi har levt med form och dess medlemmar så länge att det känns som familj och en helt självklar del i livet. Vi har fått uppleva så mycket glädje med form. Samtidigt har företagandet också tvingat oss igenom enormt svåra och krävande tider. Att välja att göra allt tillsammans har sin för- och nackdelar. Man delar mycket; det fina och roliga men även det jobbiga. Om man i ett vanligt förhållande har saker att tjafsa om, så kan jag lova att det inte blir mindre när man dessutom jobbar ihop. Man lär sig! De sista åren har vi ägnat åt att "skala av". Förenkla tillvaron. Skilja på arbete och fritid. Sätta prio på det viktigaste - att må bra och finnas till för dem man älskar - familjen. Just nu går det före allt. Om det inte funkar - faller allt annat.
Jag fick en superfin morgon av Niki. Fin-frulle och en bukett. En helt underbar bukett, ihopsatt av Niki. Massor av doftande rosor, tre rosa gerbera och så lite gräs. -"Lite ogräs får symbolisera det som varit jobbigt". Det roliga var, att det var just grässtråna jag älskade i buketten. Det gjorde den finare; mer gedigen, vacker på riktigt. Och jag tänker att det nog är så med livet och förhållanden. Det är inte bara vackert och enkelt. Ibland är det också svårt och tungt. Och det är det som gör det "på riktigt"; som gör det fint.
Sen fick jag faktiskt en grej till. En weekend i Åre! Med MTB, så klart. Oj vad vi ska ha det bra då! Sitta på tåget och prata och kanske sova lite. Sen cykla, cykla, cykla. Äta middag på något fint ställe. Bara vara två.
I alla fall, på insparken i tvåan, när vi ordnade en röjarfest för ettorna, var det väl något som hände. Från att inte riktigt ha sett varandra, till att bara ha ögon för varandra. På en utbildning där man går till skolan och klär av sig nästan alla kläder när lektionen börjar för att sedan jobba väldigt nära varandra. Det var elektriskt!
Jag tycker att femton år är en galet lång tid, men när man ser bakåt, har det gått så rysligt fort. Swosh bara! Det har varit som en orkanvind och jag kan nog tycka att vi hunnit med mycket. Vi träffades i September och ägnade väl i alla fall ett år åt att mest festa och hänga tillsammans. Sitta uppe hela nätterna och prata. Sen drog det igång, det som skulle bli så mycket av vårt liv - företagandet. Vi fick en liten lokal på bottenplan på Forsbyvägen, och startade ett gemensamt företag där; fin fysik! Några av er minns säkert. Det var 1999 och vi började tredje klass på Naprapathögskolan då. Redan året därpå, alltså när vi gick i fyran, öppnade vi form i Apotekshuset. Uppsalahem som hjälpte oss ville skriva ett femårskontrakt och vi skrattade åt det så vi nästan kissade på oss. Fem år?! Med företag i Knivsta? Hahahhaha, jag tror INTE det...
Se på oss nu; tretton år senare. Vi har haft form i Apotekshuset, flyttat till fd Konsum, haft restaurang och café och lärt oss så sjukt mycket i både med- och motgång. Man kan undrar hur våra liv tett sig om vi INTE startat företag tillsammans?
Vi har har också begåvats med tre barn. En sån tur! Så makalöst fantastiskt. Vi har fått vänta på att bli med barn och upplevt sorgen och frustrationen i det. Och sedan år av lyckorus när det lossnade ordentligt - tre barn på tre och ett halvt år. Välsignelse!
Vi har levt med form och dess medlemmar så länge att det känns som familj och en helt självklar del i livet. Vi har fått uppleva så mycket glädje med form. Samtidigt har företagandet också tvingat oss igenom enormt svåra och krävande tider. Att välja att göra allt tillsammans har sin för- och nackdelar. Man delar mycket; det fina och roliga men även det jobbiga. Om man i ett vanligt förhållande har saker att tjafsa om, så kan jag lova att det inte blir mindre när man dessutom jobbar ihop. Man lär sig! De sista åren har vi ägnat åt att "skala av". Förenkla tillvaron. Skilja på arbete och fritid. Sätta prio på det viktigaste - att må bra och finnas till för dem man älskar - familjen. Just nu går det före allt. Om det inte funkar - faller allt annat.
Jag fick en superfin morgon av Niki. Fin-frulle och en bukett. En helt underbar bukett, ihopsatt av Niki. Massor av doftande rosor, tre rosa gerbera och så lite gräs. -"Lite ogräs får symbolisera det som varit jobbigt". Det roliga var, att det var just grässtråna jag älskade i buketten. Det gjorde den finare; mer gedigen, vacker på riktigt. Och jag tänker att det nog är så med livet och förhållanden. Det är inte bara vackert och enkelt. Ibland är det också svårt och tungt. Och det är det som gör det "på riktigt"; som gör det fint.
Sen fick jag faktiskt en grej till. En weekend i Åre! Med MTB, så klart. Oj vad vi ska ha det bra då! Sitta på tåget och prata och kanske sova lite. Sen cykla, cykla, cykla. Äta middag på något fint ställe. Bara vara två.
måndag 9 september 2013
Inlärningstrappan
Innan igår och före min provträning av gymnastik, kunde jag titta på gymnastikuppvisningar och tänka -"Hur svårt kan det vara, liksom? Det ser ju enkelt ut". Ett bra exempel på att vara Omedvetet Inkompetent. Jag hade ingen om hur svårt det är och jag visste inte att jag inte visste.
Igår fick jag en chans att provträna och tog därmed ett stort steg upp till nästa trappsteg; Medvetet Inkompetent. Jag förstår hur svårt det är och jag förstår att så som det ska vara, så kan jag inte göra det. Ännu.
Om jag får öva ett tag tänker jag att jag skulle lära mig de olika momenten; handvolt, frivolt, filckis etc. Jag kommer då att bli Medvetet Kompetent; klara av det jag förutsätter mig.
På sikt kan det bli som med så mycket, man bli Omedvetet Kompetent, tex på det viset det är med cykling, bilkörning och annat. Detta läge är väldigt besparande för vårt system; det går som på autopilot.
När startade Du längst ned på trappan sist?
Igår fick jag en chans att provträna och tog därmed ett stort steg upp till nästa trappsteg; Medvetet Inkompetent. Jag förstår hur svårt det är och jag förstår att så som det ska vara, så kan jag inte göra det. Ännu.
Om jag får öva ett tag tänker jag att jag skulle lära mig de olika momenten; handvolt, frivolt, filckis etc. Jag kommer då att bli Medvetet Kompetent; klara av det jag förutsätter mig.
På sikt kan det bli som med så mycket, man bli Omedvetet Kompetent, tex på det viset det är med cykling, bilkörning och annat. Detta läge är väldigt besparande för vårt system; det går som på autopilot.
När startade Du längst ned på trappan sist?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)