Etapp tre; Gdynia till Lodz

"Łódź har rykte om sig att vara en smutsig industristad, men om man kikar bakom kulissen finner man det extraordinära, det som på andra håll gått förlorat i köpcentrum och moderniteter.

Staden var före andra världskriget (och även efter kriget) textilindustrins huvudort i Polen. Om detta vittnar oräkneliga och vackra gamla fabriksbyggnader och palats. Då bebodde judar, tyskar och polacker staden och industrin blomstrade. Den judiska befolkningen uppgick till hela 300000 och var den näst största i Europa. Här fanns synagogor och en stor judisk begravningsplats."

Denna dag började ombord på färjan. Rätt charmigt att vakna och kika ut genom ett hyttfönster. Efter frukost på färjan var det dags att köra av och rulla vidare i ett nytt land. 

Hamnen i Gdynia. Industri-chic.

Vidare till första stoppet i Gdansk och området Oliwa. 

Första Polen-fikat - bra kaffe och intressanta bakverk. 

M

On the road. Man ska väl matcha varandra då?

Efter ett antal mil på imponerande bra vägar; nya, stora, breda marginaler och superfräscha rastplatser, tankstationer och fikaplatser, kom vi fram till Lodz. Vi hade inte planerat att stanna men det blev så. Vi åkte på en långsam tur i rusningstrafik genom en helt makalös stad. Som beskrivet i klippet från SvD ovan, är Lodz en industristad där det slitna, lortiga och förfallna möter det storslaget pampiga och även det helt nya och moderna. Det blir en intagande blandning som känns väldigt autentisk. 

Sen plötsligt var vi jättehungriga och stannade för mat. Att äta är billigt och rätt bra. Öl kostar näst intill gratis. Rean är oemotståndlig. Två Nike-toppar för ca 150kr. Tex. 

Tur sim tokiga hittade vi ett vattenland som hade öppet till 22.00. Där kunde vi avsluta dagen med full fart. Bassänger inne och ute samt den galnaste vattenrutschbanan någonsin. 

För mig var hotellsängen som himmelriket. Så otroligt skönt att krypa ner i en supermjuk och skön säng. 

Etapp två; Karlskrona till Gdynia

Vid nio avgick färjan från Karlskronas hamn. Vi hade bokat en hytt med havsutsikt som vi packade oss in i. Vi kollade av taxfree-shopen och tog en drink i baren innan vi faktiskt kröp till kojs. Vädret på havet var lugnt och det gick bra att sova hela natten. Ungefär 4000.- fick vi betala för biljett för bil och hyttplats för fem. Det fina med att åka färja är att man kan avverka mil medan man sover. Och nu, för första gången nånsin, är vi i Polen. Här har jag aldrig varit förr. Kanske kommer vi ner till Krakow idag? 

Fakta: Polen har ca 38 miljoner invånare på 312.000 km2. En befolkningstäthet på 123 invånare per km2. 

Detta kan ställas till Sveriges ca 9 miljoner invånare på 447.000 km2 och en invånartäthet på 21 invånare per km2. 

Vi har det alltså rätt luftigt i Sverige jämfört med Polen. Vi lyssnar även in oss på polenpodden - en podd där man raljerar lite kring de inte så snygga, förutfattade meningarna som råder om Polen. 

Etapp ett; Knifetown till Karlskrona

Så här ungefär såg denna dagen ut. Stilla men ändå i rörelse. På väg. Genom magiska sommarsverige. Genom hav av lupiner. 

Idag var en ren resdag; en dag att mest förflytta sig på punkt a till punkt b. Inga stora stopp eller upplevelser. Åka, åka, åka på med korta stopp för att äta. 

Pappa hade varit stolt om han hade varit varit med då vi investerat i triangiakök som vi använde till både lunch och middag. Sjukt bra ekonomi i det plus att man som petig matnörd får som man vill. Oliven är en fena på detta och Niki har tagit med en massa bra mat. Totalt tio kr per barn har vi spenderat idag - varsin glass. 

Mamma hade också varit stolt då jag använde alla insparade matpengar på ett par snygga skor, inköpta efter endast tio mils semester.

En del av mig är en riktig hemmafis, uppenbarligen. Vill bara vara hemma och göra i stort sett ingenting. Länge. Tills jag blir klar med det. Ändå vet jag att en annan del av mig har riktigt luffarblod i ådrorna och älskar äventyr, nya platser att vakna på, nya intryck, nya upplevelser.  

Och det känns lite knasigt att åka ifrån årets vackraste tid, nu när den äntligen är här. Men kanske är det årets vackraste tid på fler ställen än hemma?

The art of packning

There really is a subtle art to packing, therapeutic almost, like sorting your life out. 

Jag tycker jag hat blivit rätt bra på att packa. Faktiskt! Med åren har jag provat det mesta och därmed dragit vissa slutsatser. Jag tänkte dela med mig av mina personliga slutsatser i huvuddrag här: 

Jag avskyr att packa för snålt. Att upptäcka på resan att man saknar något. Att behöva gå klädd i något man inte trivs med. Eller behöva ha samma kläder fler dagar än man egentligen vill. Huvva! 

Det säger sig själv att man inte heller kan eller vill packa för mycket. Det ska nämligen vara lätt, enkelt och stiligt att ta med sig sin packning. Helst. En resväska och ett bra handbagage får räcka. 

Att tänka "jag köper det på vägen" är faktiskt inget bra. Det kan tilltala de mer ostrukturerade och whatever-aktiga generna i mig, men det är ändå inte kul att upptäcka det är jättesvårt att få tag på just den saken man behöver och sedan behöva lägga timmar på att söka för att tillslut köpa nåt man egentligen inte vill ha. Nu för tiden fixar jag allt innan jag åker. Eventuella köp på resan är bara bonus. 

Packningen bör funka för alla de tillfällen du kommer befinna dig i under resan; allt från träningspassen, frukosten, finmiddagen och allt där emellan. Safe:a med att packa både för kallare och varmare än du tänkt. 

Vad gäller prylar så packar jag ett minimum; kamera, dator, telefon, pennor, böcker att läsa och skriva i. Bra att alltid ta med är en superenkel ryggsäck typ de från Nike, för många timmar av upptäckande av nya platser. 

Denna väl genomtänkta röra ska funka för både svensk sommar och medelhavstemperaturer. Vi får väl se. Det verkar fattas en stranklänning / långskjorta / tunika. 

Det mest midsomriga ....

..,, jag gjorde idag var att baka en tårta och plocka en bukett.

Botten på mandel, ägg och honung. 

På med ett lager lemoncurd, ett lager vispgrädde och ett lager skivade jordgubbar. 

Sedan på med den megafluffiga marängen som blev liksom seg och fluffig i mitten och krispig utanpå. 

Till sist på med grädde, jordgubbar och mynta från trädgården. 

Himla fin ja! Och så en bukett blommor till bordet. Alldeles lagom midsommar. 

Midsomrar man minns

De allra flesta midsomrar jag kan minnas har jag firat på vårt landställe Hamnskär ute i skärgården. Av tradition går man upp tidigt som tusan för att dra igång röken. Inför midsommar har man fiskat en massa och lagom till midsommarfesten är det dags för traditionell tillagning i rökkur. Röken tar flera timmar och allt ifrån saltlag till ved och eldning ska ske med precision för att den rökta fisken till slut ska bli helt perfekt. Lagom salt och mjäll i köttet.

Medan röken tar sin tid och passas av männen som även förfriskar sig under tiden :) ger sig kvinnorna ut och plockar blommor och blad att löva stången med. Ja alltså, det var ju så här uppdelat förr, och till viss del dröjer det sig kvar. Naturligtvis är alla tjejer välkomna att både fiska och elda och röka precis som killarna ofta följer med och plocket blommor. Sen kläs stången och bordet dukas och allt görs iordning för midsommarlunch, dans kring stången och kaffe och kaka samt lekar.

Så har det varit de flesta midsomrar i mitt liv. Med lite variation från år till år. Människor har kommit och gått, något har lagts till, något har fallit från men i det stora har det mesta bestått.

En annan midsommar jag minns väl är den när vi var på träningsläger i Fort Lauderdale Florida. Vi, ca 25 simmare ur Uppsala Simsällskaps elitgrupp hade skrapat ihop pengar till ett tvåveckors träningsläger i Miami. Jag var femton år och det var en rätt stor och mäktig grej att åka hela vägen till USA med sina bästa vänner. Jag minns det som den coolaste grejen nånsin. På självaste midsommarafton byggde vi ihop en stång av palmblad och annat nere på stranden, och staten igång med att fira sedvanlig midsommar med dans, sång och lekar. Först när folk samlades runt oss, tittade, pekade och började fota, kom vi på hur märkligt det ändå måste ha sett ut. 25 halvnakna svenskar som hoppar runt en kors av blad och blommor. Som någon märklig, hednisk ritual eller nåt. Det var kul.

En midsommar bjöd vi till fest i vår trädgård vid vårt gamla hus på Apoteksvägen. Det blev en av de där magiska sommarfesterna som man minns för alltid. Vi fixade jättefint med dukning och lekar och lagade jättegod mat. Sent på natten, vid tolv tror jag, sprang vi ner till sjön och simmade rakt ut i det mörka, stilla vattnet. Det var oerhört fint. När vi kom hem från vårt bad lystes natten upp de fina lyktor med levande ljus som vi hängt upp i äppelträdet med olikfärgade sidenband. Så drömmigt fint och bra var det. Annars är det ju så att många midsomrar antingen regnar eller blåser bort.

Förra året spenderade vi i Kroatien hos Nikis mamma och pappa tillsammans med Thomas och Minna (och Nemo fast i magen). Det var annorlunda och rätt härligt. Det var så många saker man slapp tänka på tycker jag. Inga direkta måsten att ta fasta på. Bara friheten att göra det som känns viktigt. I vårt fall valde vi att göra ett riktigt bra träningspass och att laga till en egen variant av midsommarbuffé. Medan vi hade midsommarfest i trädgården brakade världen oväder loss och det kändes häftigt och mäktigt på alla sätt och vis.

I år hade vi tänkt att vara på väg till Kroatien redan, men helt ärligt så var liksom energin slut. Energin till att skynda sig med packning, städning och stängning av säsongens arbete. Jag o r k a r inte skynda mig. Skynda mig att ha semester liksom. Tokigt! Så vi tog oss några dagar till hemma. Dagar som är till för att bara landa lite. Tvätta ikapp, packa, städa igenom och, ja, plocka undan och iordning allt det där som inte hinns med när livet rullar på i 180 som det ofta gör framförallt i terminssluten.

Idag är det midsommarafton och vi är bara hemma. Det är skönt. Och lite, lite konstigt. Borde vi inte fira? Borde vi inte vara någonstans? Med någon? Eller några? Det är det knepiga med traditioner, tycker jag, när de blir ett märkligt måste som ska klämmas in i en alldeles för upptagen vardag. När man inte direkt har lust till det, bara känner måsten.

Idag började i alla fall dagen för min egen del på allra bästa sätt. Christine, Stefan och jag drog ut på en mtb-runda bort mot Lunsen. Ingen dag kan bli särdeles dålig när man fått cykla. Det visade  sig bli en episk runda där vi liksom tog ut svängarna ordentligt; testade på lite nya saker och vågade lite mer. Till det hör så klart en och annan vurpa. Jag hade bra flyt i början av rundan och fick av mitt övermod en rättvis otb; over the bar som avslutades med en faceplant; ansiktet ner i myllan. Det gick riktigt bra och gjorde inte alls ont, f ö r r ä n  cykeln landade och nöp fast mitt smalben mellan ramen och styret; DET gjorde superont! Chris höll på att göra en riktigt galen skrotning, men klarade sig precis tack vare sin tokbra balans och sin långa erfarenhet. Kul var det i alla fall. Och Stefan fick till ovanlighetens skull ur sig lite mtb-rage; lite frustration över saker som ännu inte mognat i mtb-sinnet.

På det stora hela fick en extra rolig runda med liten magisk fikastund vid Lunsentorpet, som dagen till ära var klädd i allra vackraste midsommarskrud.

Nä, nu ska jag , i alla fall, baka en midsommartårta :)

Önskar er alla en riktig fin midsommar på ert alldeles egna vis <3

På repeat just nu

Mor

På morsdag är jag tacksam. Tacksam över att ha en mor och tacksam över att vara en mor. Ju mer jag själv är mor desto mer kan jag uppskatta, förstå och imponeras över min egen mor. 
Min mamma är en sån som inte direkt vill stå i centrum; inte bli hyllad. Definitivt inte bli firad på sociala medier. 

Hon är en IMPONERANDE människa och jag har fog för att påstå att hon är bland de modigaste och starkaste människor jag nånsin träffat. Ni som känner henne vet. För mig har hon varit den perfekta mamman; stark, envis, tuff, förstående, peppande och rolig. Och smart! Hon har lärt mig en massa bra saker och alltid; alltid trott på mig. Och än i dag är hon bland de absolut bästa att prata med när det verkligen gäller. Och varenda jäkla dag trotsar hon alla gränser som satts upp och går sin alldeles egna väg - mot alla odds. Med en cool stil och massor av integritet.
Finaste, bästa mamma - I Love you.

Att själv vara mamma är en oändlig utmaning. Det är härligt stundom och alldeles förfärligt stundom. Det kanske låter hemskt, men det förfärliga ligger i alla de tillfällen då jag inte känner att jag räcker till. Det beror ju förståss på vad man anser vara att "räcka till" och jag tror att för dem man älskar vill man på så oerhört många sätt och vis finnas till att det är svårt att känna sig "good enough." 

Utöver det är själva grejen att vara mamma helt enkelt för stor att ta in. Jag; JAG, har fått ansvaret över tre barn. Tre jättefina små människor. Jag får ha dem. Ett tag i alla fall. Det var allt jag nånsin önskade för några år sedan. "Ett barn; bara ett, sen ska jag aldrig mer i hela mitt liv be om något mer." Jag fick tre. Och de är så klart mitt allra finaste och bästa. 

Och de driver mig till vansinne då och då. Eller; de tvingar mig att växa som människa, på ett sätt som ingen nånsin kunnat göra tidigare.  

Mamma och jag - 1974

Dukat för morsdagsmiddag.